Om Suburban
Medlemmarna i Suburban har sina rötter i förorterna Bredäng och Sätra utanför Stockholm. Efter en paus på 40 år så har de återförenats. All musik de spelar är egna låtar som bandet har skrivit tillsammans, rockmusik med tydliga inslag av blues. Den livserfarenhet som medlemmarna har märks på texterna som berättar om liv präglat av både glädje och motgångar. Texterna är på engelska.
Bandet består av Urban Aldenklint (gitarr, bas, sång), Åke Bengtsson (percussion, munspel, sång), Börje Hansson (bas, gitarr, sång) och Sonny Ågren (gitarr, sång). De jobbar med en flexibel sättning och kan ta allt från mindre, akustiska spelningar till större event med full förstärkning.
Om bandets historia
Urban och Börje träffades redan på högstadiet i Bredäng, började spela och skriva låtar tillsammans. Året var 1970. Tillsammans med Sonny, Åke och en skolkamrat, Martin Forss, bildade de bandet Hakkenbusch. Under sjuttiotalet hade de intensiva år av spelningar runt om i landet och gjorde också många studioinspelningar. De skrev och spelade in filmmusik till flera kortfilmer. Hakkenbusch spelade mestadels egenkomponerat med texter på svenska och fick rykte om sig att spela en rolig och egensinnig musik. I slutet av 70-talet splittrades orginaluppsättningen av bandet.
Urban, Sonny och Åke höll alla på med aikido och höll på så vis kontakt med varandra. 2008 träffades Börje Urban och Sonny för första gången på många år. ”Fan, vore det inte roligt att jamma någon gång?” undrade de.
Sagt och gjort. Påföljande tisdag träffades man i Börjes vardagsrum och började trevande leta efter något som alla kunde hänga med på. Urban hade fortsatt skriva låtar, nu var de dock på engelska.
Tisdagen därefter träffades man igen och nu kunde man konstatera att det här var så kul så det var bara att fortsätta! Familjer, arbetsliv och tjänsteresor till trots – en gång i veckan måste man väl ändå få kunna koppla av och ägna sig åt en hobby! De fortsatte, vecka in och vecka ut. Man började skriva nya låtar tillsammans, repertoiren växte.
Efter en tid började det hela ta form och man funderade på om inte sättningen skulle kompletteras med en rytmsektion. Man kontaktade Åke Bengtsson (vem annars!). Lätt chockad över att killarna hade börjat lira igen dök Åke ändå upp på ett rep, ”men bara för att lyssna”. Han började knacka takten på stolen han satt på och sedan var det kört även för Åke…
Och på den vägen är det. Fyra gubbar som träffas en gång i veckan och har hejdlöst kul. Och när någon vill boka upp dem för en spelning så försöker de få in i det i sina kalendrar. Men bara för att ha kul!
I wanna’ spend the rest of my life
Playing in a rockn’roll band…